Somliga skulle säga att...

... det är hög tid att gå och lägga sig nu... Och egentligen har de såå rätt! Men lyssnar jag? Nää... Alltså kommer jag vara trött kl halv sex imorgon när klockan ringer.

hej å hå

Gonatt!

Igår var det så himla hektiskt så att...

... jag inte hann starta datorn på hela dagen. Hur är det möjligt undrar man?
Jo... Först kom vi ur sängen vid tio-tiden och då skulle lillgossen ekiperas, frukost ordnas och inte så bråttom heller tyckte vi. Vi hade tänkt att vara hos grannen någon gång efter ett och göra klart intervjun, men då kom jag på att vi måste åka till Lilla storstaden först med en tidning och kopiera den och åka till apoteket innan för att hämta beställda varor. Och då måste ju jag duscha först och sen kom jag på att jag måste åka till Mellanstaden först och lämna Oriflame till en kund. Vojne, vojne när man kommer på detta kl halv ett...
Vi kom till Mellanstaden kl 15 och var i Lilla storstaden kl 15.45, upp på högskolan och kopiera, sen ut till klasskamraten med tidningen kl 16.35, och in tillbaka till Lilla storstaden, handla cheeseburgare på McDonalds, äta vid kanotklubben, kl 17.20 vända tillbaka till Småstaden och in på apoteket kl 17.52, in i bilen och ut till grannen, intervjua ett barn, hemma runt 19... Fick sortera-tvätt-rycket och började vika lakan och para strumpor, landade i soffan kl 21, lagom trött... Kollade på inspelat "Ensam mamma söker" med maken och sen somnade jag i soffan runt elva-halv tolv.

Det var den dagen det!

När vi var på högskolan fick sonen en ballong som han höll i stolt och tappert i blåsten. Tyvärr blåste det så kraftigt att han tappade taget och ballongen flög iväg och ner i vattnet, stackars lilla hjärtegrynet stod med darrande underläpp och såg sin kära ballong flyga iväg. Själv kastade jag mig efter honom när han ville springa efter och fånga den... *puh*

Söndag...

... och veckans allmänna vilodag. Med stort V hos oss kan man säga...

Jaa, idag har vi en skön pyjamas-på-och-titta-film-och-spela-dator-dag med familjen. Urskönt! Vi var hos grannar igår och umgicks och åt gott. Kvällen blev sen och lilleman♥ kom inte i säng förrän kl 01.00 och han vaknade kl 8.20 snuvig och med antydan till feber..., in med Ipren, nässpray och lite gröt, sen somnade han igen vid 9.30 och vaknade kl. 15 (!) feberfri, tjolahoppsansa...
Hade jag inte väckt honom så vet man aldrig hur länge han hade sovit... Nu undrar jag när han somnar ikväll?? Vadslagning någon??
:-D
Blir nog mysdag hemma imorgon för mig och lilleman :-)
*mysa-mysa*


Ni som hittar hit till min blogg, ta er tid att besöka min vän Kristins blogg. Där skriver hon om sin sjukdom leukemi och vägen tillbaka till ett friskt liv. Hjälp mig att hålla tummarna för att hon lyckas.
http://kristin141.blogspot.com/

Hoppas alla haft en fantastisk helg...

@-->-->---

Jahapp, då var det dags att...

... skrida in i duschen och tvaga sig för att se något så när putsad ut ikväll. Vi är bortbjudna till ett grannpar som har fyra härliga ungar. Jag har fått tillåtelse att använda två av dem till en intervjuuppgift jag har i skolan. Perfekt! Två flugor i en smäll!

Ja, just det... Jag får nog väcka mina gubbar, lill- och stor-, som båda ligger och stensover :-)

Morsning!

Igår var en hektisk dag...

Upp ur sängen, laga frukost, duscha, åka till tandläkaren med lillegubben, åka med lillegubben till sin farmor och farfar, åka till diabetessköterskan i lilla storstaden, handla på överfull ICA-butik i lilla storstaden, åka hem, plocka in alla varor, laga fredagsmys, äta och mysa i soffan till veckans alla IDOL-avsnitt, däcka i soffan, åla till sängen och sova natten lång...
Precis när jag parkerat bilen och burit första kassarna till trappen kommer min man och säger att han har tråkiga nyheter från byn. En svag rädsla far genom kroppen. Då talar han om att grannens gubbe gått och dött hastigt på jobbet under dagen. Men, herregud... 53 år gammal... Till råga på allt jobbar frun som förskolelärare i den klassen där jag gjort praktik senaste året. Hade jag inte gjort det så hade jag förmodligen knappt vetat vem hon var. Men nu blev det plötsligt nära inpå. Usch... Hela kvällen igår kunde jag inte låta bli att tänka på de där små vardagliga sakerna som hon aldrig får uppleva tillsammans med sin man igen. Planera middag inför kvällen/helgen, sova tillsammans, säga "Vi ses ikväll", "Ha en bra dag på jobbet", betala räkningar, posten etc. Och tänk på allt som måste ordnas! Eftersom han var relativt ung finns ju så mycket runt i kring i livet.
Fruktansvärt orättvis förlust!

Nu ska jag swischa iväg...

... till mellanstaden och få zonterapi och sedan hem till moster och färga håret. Det är bara att hoppas att det blir en förbättring :-)
Kanske att det kan komma kort på tillställning senare...

hejs

Idag har sonen haft en riktig topp i treårstrotsen!

Världens finaste sitter stadigt i tvättmaskinen

Inget passar, inget hörs, inget görs och han gapar, slåss, kallar mig för bajsmamma, bonkar och lever rövare... Gaaaaaah, i den här takten blir jag skallig innan pensionen. *sliter mitt hår*

Och i nästa stund är han världens gulligaste, goaste, mysigaste kille och vill kramas och pussas och säger: mamma, jag älskar dig, jag gör det.

Vips, borta är alla spår av ilska som nyss förvred mitt ansikte.

Har alla treåringar detta milda drag av schizofreni?

Godnatt...

Sir Wssssss??

inlägg av min treårige son:

wwwwwwwwwwww SSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS SSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS

Idag är allt bara blått...

Trött är jag också. Tur att jag inte behöver åka in mer till skolan denna vecka i alla fall. Bara jobba med individuella grejor hemma. Skönt!
Har varit i skolan idag och gjort gruppuppgift.

Det blev en del flum... haha, typiskt oss :-)

nä, hoppas att jag är på bättre humör imorgon. Då kanske det kan bli ett roligare inlägg :-/

gonatt

Nu sitter jag på en föreläsning som är ett riktigt sömnpiller...

Vad göra? Surfa? Facebooka? Sova?! :-D
Nej, det kan jag väl inte göra kanske, men blogga - det kan jag! Och sväva ut i tankarna. Tänka på allt dumt som hände igår. Överanalysera och... Känna mig uppgiven kanske. Varför ska det bli så där? Bråkigt och onödigt. Ibland känns det verkligen som om vi lever på varsina planeter. Långt bort från varandra. Och ibland känns det som om vi lever på varandra. Paus någon? Jag vet inte...
Ge mig ro att acceptera det jag inte kan förändra...
Men ska man finna sig?

Piss känns det idag i alla fall...

Nu ska jag gå och lägga mig.

Måste sova lite innan det är dags för vardagen att sätta igång. Upp och duscha, väcka sonen, laga frukost, köra till dagis och sedan skolan för mig.
Nåväl...

God natt alla där ute...

Söndag...

Och två år sedan min farmor dog. Overkligt hur snabbt tiden bara går, tickar på som om inget hade hänt. Som om ett strävsamt liv inte betytt något särskilt. Inte gjort skillnad.
Men det betydde något. Hon betydde något - för mig... Och för farfar och sina barn och barnbarn. Och säkert för ett tjugotal människor till. Fast vad är vi i det stora hela?
Förmodligen ingenting...
Och när det är vår tur att vandra den vägen så kommer nog tiden ticka på som om inget hade hänt. Och vips! så har det gått två år och inget finns kvar utom kläder, foton och något gammalt smycke.
När jag var liten var jag aldrig på dagis. Jag var hos mormor på morgonen och hos farmor resten av dagen. Min farmor och jag vi lekte och busade alltid. Hon berättade sagor och berättelser från sin barndom. Hon lärde mig steka pannkakor och spela kort. Vi bakade, saftade, syltade och gjorde gelé. Farfar köpte en lekstuga till mig och i den bakade jag och farmor trolldegskakor. Vi hade alltid så roligt - min farmor och jag. Fast jag fick inte springa ut i strumplästen, sa hon alltid.
Till farmor kunde jag gå när som helst. Hon hade alltid dörren upplåst och jag behövde aldrig knacka på, bara att kliva in och mötas av den där särskilda farmordoften. Det luktade alltid nybakat bröd eller nylagad mat och nystickad tröja blandat med en svag doft av tapetklistret farfar hade i källaren. Klockan ett - på minuten - varje dag kom farfar hem från tapeterna och målarfärgen och åt lunch, sedan runt halv fyra (eller var det halv fem?) var det kaffe och smörgås. Varje dag.
Farmor handarbetade väldigt mycket och lärde mig att sticka, virka, brodera och att stoppa strumpor. Hon stickade massor med tröjor och strumpor till mig. Vi åkte till garnaffären och där kollade vi på många mönster och sedan fick jag välja garn till den tröja hon skulle sticka. En del har jag kvar - andra har försvunnit. Varför var jag inte mer rädd om de grejorna? Vad glad jag hade varit nu om jag hade haft kvar alla strumpor och tröjor...
Min farmor betydde mycket för mig...

Lördag... Hääärligt!

Igår hade familjen fredagsmys varvat med bus. Vi åt god mat och skrattade tillsammans. Jag och sonen planerade en magpruttsattack mot pappa Stefan och efter ett lyckat anfall tjonga sonens bakhuvud in i mitt ena ögonbryn. Smärta som blixten for genom skallen och jag gick ner för räkning. Snygg bula att visa upp en tid framöver och förmodligen en kalasig blåtira. *pust*
Men kul hade vi...

Ha en fantastisk lördag alla där ute!

Madeleine

Nää, jag vet inte...

Har jag ork till något alls egentligen? Hösten ramlar över en som en trave nyfällda träd. Och med dem en ny termin. Sommaren är kort - fast det vet ju varenda kotte.
Ja, jag vet. Jag läste en sommarkurs så jag får skylla mig själv att det gick så fort. Men varför är det alltid så? Att det som är roligt och lustfyllt alltid passerar fort förbi? Är inte det lagen om alltingets jävlighet så säg!

Läs nu då! Ja, jag är på väg...

/Madeleine