Dagen idag hamnar nog i topp tio över jävliga dagar.

Maken har idag blivit uppsagd p.g.a. att han inte ville byta kontor och få 11 mil enkel resa till jobbet istället för 3,5 mil. Lägg till att resan tar ca 2 timmar per väg också p.g.a. köer o.s.v.

Men det GÅR ju inte... För hans hälsas skull, för vår familjs skull, ekonomin, för allts skull...

En del chefer alltså... Ett företag blir uppköpt av ett större företag och det lilla företagetss ägare blir anställd som chef i det stora företaget. Vilket kontor värnar han om? Det som fanns och fungerade utmärkt i fina lokaler där alla trivdes och ville jobba, eller det nyöppnade som går knackigt i en källarlokal utan fönster i staden där hans företag låg? Mmm, just det! Det nyöppnade som ingen vill jobba på. Så därför måste ledningen övertalas om att det bästa för verksamheten är att finnas i den staden som är lite större än den andra och så MÅSTE ju det kontoret bemannas med folket från det andra stället. Då får vi lite mer vantrivsel och längre sträckor för personal och kunder att ta sig till stället. BRA IDÉ!

Och min man mår dåligt eftersom han ju vill spendera sin fritid med oss och inte i en bil... 4 timmar om dagen!

Hopp tändes kort - och släcktes lika fort när löften blev till lösa rykten. *suck*

Är det en förutsättning för att bli chef - att man är en arsle?

Over and out...