Men imorgon börjar allvaret igen. Lillgrodan börjar på dagis och maken far iväg på konsultuppdrag.
Ja, just det... Jag har ju inte berättat! Min fina man har startat eget och är numera konsult inom samma bransch som han var anställd inom förut. Jippi! Peppar, peppar, men det går faktiskt bättre än någon av oss vågat hoppas...
Tänk vilken skillnad det är på livet idag och livet i december/januari när allt kändes nattsvart. Hmm... Vad små vi känner oss när vi plötsligt inte har ett arbete att gå till om dagarna. Hur hopplös tillvaron egentligen känns. Men... vågar man och vill finns det inga gränser för vad man kan åstadkomma!
Vad mer? Jo, jag fixade alla kurser i våras och nu läser jag en sommarkurs för att dels ha något att göra och dels utveckla mig. "Att skriva historiska romaner" heter den och snart skall en del av alstret lämnas in. För nyfikna kan jag meddela att jag kommer att publicera ett litet utdrag här i bloggen efter att jag har skrivit färdigt några avsnitt. :-)
Nu börjar(förhoppningsvis) höstens kurs i engelska i slutet av augusti och livet går tillbaka till sin vanliga rytm. Saken är den att jag klantade till mig och glömde tacka ja till min utbildningsplats så nu har jag återanmält mig i hopp om att få plats ändå. Kruxet är väl att jag inte kan garanteras plats nu ens även om jag är programstudent. *piss*
Jaja, det löser sig sa han som sket i vasken...
Thank you and goodbye for now...